En kämpe och överlevare

Anders Sjögren recenserar min roman "Knockout" i Västerbottens-Kuriren:

"Insiktsfullt om boxardoldis

Szapsel Rotholc var en kämpa såväl i som utanför ringen. Nu finns en roman om den polskjudiske boxarens liv, skriven av Grzegorz Flakieski.

Hört talas om Szapsel Rotholc, polskjudisk boxare på 1930-talet?

Viktklass: fjäder. Främsta merit: bronsmedalj vid EM i Budapest 1934

.

Inte?

Inte jag heller förrän jag läste Grzegorz Flakieskis roman Knockout.

Vår okunskap om Rotholc är rimlig. Brons i EM 1934 och ett antal medaljer i polska mästerskap är knappast noterbart för andra än polska boxningshistoriker eller redaktörer för uppslagsverk om judiska idrottsutövare.

Det finns emellertid en annan ingång till Rotholcs liv. Han tjänstgjorde som judisk polis i gettot i Warszawa, en befattning som kan jämföras med koncentrationslägrens kapo. Men inte heller här är han mer än en fotnot i historieböckerna; han var ju bara en av många judar som, mer eller mindre motvilligt, mer eller mindre tjänstvilligt, lät sig tas i bruk av nazisterna. De blev samarbetsmän i hopp om att rädda sitt och sina närmastes liv.

Rotholcs insats som en gettots ordningsman gjorde varken till eller från för de polska judarnas öde. Han var en liten fisk i ett blodrött hav- inte minst i jämförelse med till exempel Chaim Rumkowski, det judiska rådets ordförande i gettot i Lodz.

Skillnaden är, för att tala boxningstermer, fjädervikt kontra tungvikt.

Om Rumkowski, och livet i det getto som denne administrerade åt den nazistiska ockupationsmakten, skrev Steve Sem-Sandberg De fattiga i Lodz. En lika lysande som isande roman.

Att jämföra Flakieskis roman med Sem-Sandbergs låter sig inte göras. De går i olika litterära viktklasser. Vilket inte hindrar att Knockout, i sitt mindre format, är mycket läsvärd. Det visar sig nämligen att berättelsen om Szapsel Rotholcs uppgång och fall rymmer samma tunga frågor om politik och moral, om motstånd och samarbete, om omöjliga val som den mer kända historien om Rumkowski.

Flakieski växlar i sin roman mellan tre parallella spår. Det första är Rotholcs egen berättelse, nedtecknad i jagform, det andra är ett judiskt vittnes observationer och redogörelser för det politiska och sociala livet i Warszawa fram till katastrofen, det tredje utspelas i Kanada, långt senare, där tre judiska kvinnor, alla förintelsens överlevare, regelbundet träffas för att äta mat, umgås och diskutera.

Det är sinnrikt uppbyggt. Till en början finns ingen direkt koppling mellan de tre berättelserna. Men allt eftersom, under romanens gång, går de in i varandra, kompletterar, kommenterar eller motsäger varandra. Och när trådarna från de parallella historierna inte möts, finns det en mening i det också; då anas eller blottläggs förträngningar, ”minnesluckor”, tabubelagda frågor om varför och hur vissa överlevde, andra inte. Sådant man helst inte talar om.

Bäst fungerar de två första berättarnivåerna. Både var för sig och tillsammans. Flakieski tecknar ett levande porträtt av Rotholc och skildringen av boxningsvärlden har spänst och precision. Det första dilemma Rotholc ställs inför – hur vara både judisk förebild och polsk idrottshjälte när det judiska intresset kolliderar med polsk nationalism och antisemitism? – skildras insiktsfullt och känsligt. Och det är alltså bara den första prövningen, ännu har han inte tvingats ersätta de polskjudiska boxarhandskarna med den tyskjudiska polisbatongen

.

Rotholcs syn på omvärlden är begränsad. Han är en överlevare, både i och utanför ringen. Han är inte den som lägger näsan i blöt om han inte måste. Det är här det judiska vittnets berättelser kommer in. Det är han som ger läsaren översikt, det är han som placerar Rotholc i ett större politiskt sammanhang.

Samspelet mellan Rotholc och vittnet berikar och fördjupar var och ens berättelse.

Jag har svårare för vissa inslag i spåret med de överlevande kvinnorna i Kanada. Särskilt när de diskuterar filmer och tv-serier om Förintelsen. Då blir det ibland polemiskt platt och för mycket redovisande av de vanligaste argumenten för och emot en viss film eller serie. Och recepten till de maträtter som kvinnorna samlas kring kunde jag definitivt ha klarat mig utan.

Grzegorz Flakieski kom till Sverige från Polen 1969 och är numera bosatt utanför Kramfors i Västernorrland. Om detta sägs ingenting i boken eftersom den saknar författarpresentation. Någon omslags- eller försättstext som upplyser om vad för slags roman Knockout är finns inte heller.

Till detta kan läggas bristfällig korrekturläsning och typografiska missar som att nya stycken saknar indrag.

Knockout har med andra ord inte fått den inramning som den förtjänar. Det är synd, mycket synd."