Veckan från hyllan 2012-36

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen har myntats för ett par år sedan av diverse högerextrema kommentatorer på nätet. Och om ni inte hör hur illa det låter, översätt det bara till ”klappjude” eller ”klappneger”.


Det var alltså inte någon knäppgök till Sverigedemokrat från någon obskyr kommun på slätten i södra Sverige (här uppe i norr är vi relativt förskonade från eländet), utan en toppolitiker inom M.

Moderaternas presstalesman har förklarat att Böhlmark menade inget illa. Vad menade han då? Väl? Var det avsett som en komplimang? ”Jag måste få skoja lite, höhöhö”. Och så har han bett om ursäkt, och då är allt frid och fröjd väl? Nu lägger vi glappkäften på is ett tag, och om ett tag är han back in business igen.

Så går det för etniska svenskar mitt i livet tydligen.

Ledande politiker från regeringens ledande parti, med statsministern i spetsen, sprider rasistisk dynga. Det är otäckt, det skapar ett otäckt samhällsklimat, det vidgar gränserna för det acceptabla. Sedan är det bara en tidsfråga innan det resulterar i våldsdåd av någon knäppgök. Men det har våra hedervärda politiker så klart ingenting att göra med.

Just den här veckan bör man uppmärksamma extra mycket vad dylikt rasistiskt dravel kan leda till. Den första september är det nämligen årsdagen av andra världskrigets utbrott i och med anfallet mot Polen.

För er som vill läsa på finns det en hygglig liten bok i ämnet:

Andra världskrigets utbrott. Hitlers anfall mot Polen 1939
Marco Smedberg & Niklas Zetterling
Norstedts, 2007

De flitiga militärhistorikerna Smedberg och Zetterling har gett ut ett nytt verk Denna gång avhandlar de utförligt andra världskrigets utbrott, som började som bekant med det tyska anfallet mot Polen i september 1939.

Bakgrund tecknas, styrkor mönstras, förlopp beskrivs i minsta detalj. Det blir stundtals lite väl mycket truppförflyttningar hit och dit, även om författarna gör sitt bästa för att liva upp historien med ögonvittnesskildringar och utdrag ur minnesanteckningar och dagböcker. Smedberg och Zetterling är också avgjort bättre som militär- än allmänhistoriker.

Bokens stora förtjänst ligger i att den sakligt och effektivt slår hål på några seglivade myter. Det tyska armémaskineriet fungerade alls inte friktionsfritt, tvärtom var bristerna många och allvarliga. Man hade dock en förmåga att lära av misstagen, och i kriget mot Frankrike 1940 hade det mest rättats till. De allierade och Sovjetunionen förmådde däremot inte att dra några lärdomar av fälttåget i Polen.

Den polska armén var ingalunda så hjälplös som den har framställts efteråt. Framför allt klarade sig kavalleriet förvånansvärt bra. Kavallerichocker mot pansar är blott en skröna.

Boken är rikt illustrerad med bilder och upplysande kartor. Käll- och litteraturförteckningen är en guldgruva. Korrekturläsningen av de polska namnen lämnar dock en del övrigt att önska.