Med lättsam blick på Livet

Det som jag alltid ska komma ihåg är hennes blick. Plirande, lätt ironisk, ögon som har sett det mesta, men inte förlorat sin nyfikenhet.

Den polska poeten och Nobelpristagaren Wisława Szymborska dog i sömnen i sitt hem i Kraków. Hon var född 1923, åtta år senare flyttade familjen till Kraków, och hon förblev staden trogen resten av sitt liv. Hennes ungdomsår infaller under den nazistiska ockupationen av Polen, något som utan tvekan har satt djupa spår. Efterkrigstidens nya verklighet blir komplicerad för Szymborska, liksom för många av Polens konstnärer och intellektuella, som slits mellan sina vänstersympatier, systemkritik, patriotism och frihetspatos.

Hon debuterar 1945 med dikten med den talande titeln Jag söker ordet. Första diktsamlingen kommer 1952, med en titel minst lika betydelsemättad – Därför lever vi.

Många kritiker anser att hennes egentliga debut är diktsamlingen Rop till Yeti från 1957. Där utkristalliseras den stilen som skulle bli adelsmärket för hennes poesi, med aforistiska vändningar och flitig användning av paradoxer.

Szymborskas diktsamlingar är alltid tunna, med få, ganska korta dikter. Anslaget är lättsamt, för att inte säga lättsinnigt. Hon har faktiskt inte publicerat mer än omkring 350 dikter under hela sitt långa liv.

Dikterna är flyhänt skrivna, nästan som i förbigående, av någon som under ingivelse av en plötslig inspiration sätter sig ner och skriver några rader och det blir till små fyndiga spontanmästerverk. Sådan poesi kan man bara åstadkommas genom ett hårt arbete, där varje rad, varje ord, ja nästan varje bokstav är genomarbetad och utmejslad med kirurgisk precision.

Dikterna präglas av enkelhet och lättillgänglighet med ofta vardagliga motiv. Alla talar om vädret, det gör Szymborska också Följande dag/ser ut att bli solig,/fast de som ännu lever/bör bära paraply. Det här är ganska typiskt, en oväntad vändning, och något så banalt som en väderprognos har blivit till en existentiell betraktelse.

Det är illusionslöst utan att vara cyniskt, uppenbart utan att vara banalt. Szymborska räds inte heller självironin, och förblir trogen mot sig själv i sina tvivel på ordens otillräcklighet. Hur mycket mod krävs det inte av en poet för att skriva följande rader?

Jag var som en spik som slagits in för löst i väggen/eller som/(här en liknelse som inte infann sig).

Ett genomgående tema är Tiden för i tiden/har du ont om tid..

Livet flyter obevekligt fram, det styrs av slumpen och tillfälligheter, och vi människor försöker efter bästa förmåga hantera smärtan i livets flyktighet, våra ödens oundviklighet, livets alla motsättningar och motsatser, och frånvaron av definitiva svar.

Och slutet väntar oss alla:

Det var en gång,

Det var, så tog det slut.

I en given turordning,

Ty sådan är regeln i det här förlorarspelet.