En bra berättelse behöver inte vara sann, det räcker om den är bra

Mannaminne fylldes under helgen med berättelser. Det bjöds på föreställningar med poesi, musik och sång, myter och sagor, men också workshops. Berättandet är en egen konstart som kräver stor skicklighet och avancerade tekniker.

-          Utan berättelser finns det ingen historia, och utan sin historia är människor dåligt rustade för livet, säger Margareta Bergvall från Murberget.

Hon höll i ett samtal på temat Berättelser från bygderna. Det utgick ifrån utställningen på Murberget Destination hembygd (pågår till den sista oktober) där berättelser baseras på olika utställningsföremål. Varje objekt berättar en historia som kommer oss mer eller mindre nära.

Perspektiven vidgas när den lokala hembygden möter nyanlända invandrarkvinnor. En födslostol, som kan vara så gammal som någon gång från 1700-talet, känner flera mycket väl igen. Däremot har de inte en susning vad en släde är för något och vad det kan användas till.

För Anita Jacobson från Stöde som är estradpoet är berättelser levandegörande av ord.

-          Ord fylls med kropp, säger Anita.

Men det är också ett sätt att nå ut till en annan människa. Att berätta är en form av kommunikation, både i rummet och över tiden. Ofta sker det som samtal, men det finns lika många sätt att berätta på som det finns människor. För Anita är det estradpoesi, där dikten och framträdandet är lika viktiga, de kompletterar och förhöjer varandra.

Vad är det då som gör en bra berättelse? Till att börja med: den behöver inte vara sann, det räcker om den är bra.

För Anita är det viktigt att berättelsen berör, att den når in, som hon säger, och engagerar.

-          Äkthet och närvaro! säger hon.

Och Margareta fyller i att det krävs en överraskning, det oväntade.

Det är tredje gången som Berättar- och Teaterfestivalen arrangeras på Mannaminne.

-          Det är en fantastisk miljö, tänk att få berätta i ett konstverk, säger Mia Tejle från medarrangerande Amatörteaterns Riksförbund.

Hon är mycket glad med allt stöd som festivalen har fått, och nöjd med publiktillströmningen under helgen. Det finns en stark förhoppning att festivalen ska fortsätta gästa Mannaminne många år framöver.

Årets festival bjöd på flera berättarföreställningar, en teaterföreställning, musik med Noratrion, berättarstuga, och givetvis berättade Anders Åberg, med sin sedvanliga humor och mustighet om Mannaminne.

Själv hamnade jag på en workshop med länsregissören Iso Porovic om Scenisk gestaltning. Det handlade mycket om kroppsspråk, och jag lärde mig att inte mindre än 92 procent av mänsklig kommunikation sker med röst och kropp. Bara åtta procent är verbal.

Det blev en synnerligen snöplig sorti för en ordfetischist till skribent.

En fest för berättarglädjens många former

Under helgen pågick det i Härnösand en berättarfest i dagarna tre. Det var för tredje året som Berättarnätet Mitt arrangerar festen. Härnösand har etablerat sig som en viktig plats på berättar-Sveriges karta. Årets upplaga av festen bjöd som vanligt på en härlig blandning av olika berättarformer.

Först ut var Öppen scen på Metropol på fredag kväll. Det var mest tillresta gäster – här fanns folk från Sundsvall, Stockholm, Umeå, Göteborg och Skåne - som passade på att visa upp sig för varandra.

Lördagen inleddes med en berättarverkstad, där mästarberättaren och Härnösandssonen Pelle Olsson lärde ut berättandets intrikata konst. Inte mindre än 15 personer slöt upp. Pelle Olsson var mycket nöjd:

- De är jätteduktiga, bättre än jag!

Senare under dagen var Pelle ordfördelare under berättarcaféet, som lämpligt nog hölls på caféet i Sambiblioteket. Ett berättarcafé är en speciell form av berättande, där alla kan vara med, och formen regleras av en uppsättning regler. Det berättades glatt om vitt skilda ämnen, och det var inga svårigheter att hålla sig till reglerna, förutom den att man inte får applådera.

Tidigare under dagen höll Ida Junker en berättarföreställning om sin uppväxt i Ljungaverk, eller som hon själv sa ”en fresk över min barndom i ett brukssamhälle”. En närmast sensationell uppgift som hon framförde var hennes fars berättelse om att det har tillverkats Zyklon B, det gift som användes av nazisterna i gaskamrarna, i Ljungaverk. Hon skulle forska vidare i saken.
Lördagen avslutades med en berättarkavalkad där flera av landets duktigaste berättare bjöd på sina bästa skrönor. Kvällens konferencier var författaren Bo R Holmberg, själv en icke oäven berättare.

Festen avrundades på söndag morgon med en berättarfrukost.
Kraxi kapell stod för den musikaliska inramningen under hela berättarfesten.

Publicerat i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda