"Under läsningen av boken kommer jag flera gånger att tänka på just Rosa Liksom. Egentligen inte för att de är särskilt lika: i Liksoms kortberättelser får udda existenser berätta om vad de gjort under dagen (ofta supit och slagits) i flödande monologer. I Flakierskis är det ett och samma jag som på ett lite småputtrigt sätt berättar om sin släkt i Polen, människor som på olika sätt hamnat i historiens malström. Men det som båda författarna har gemensamt är att de med språkets hjälp lyckas ge anekdoternas mikrouniversum densitet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar